Olivius Östen Bernhard OLÁN

<p>Bertha och Olivus tycks ha varit svaga för varandra sedan ungdomen men det hade inte lett till något äktenskap tidigare. Claes Krantz berättar i sin bok om hur den gamla rektorskan Angelina Widell nu får den sjuttiotreårige Olivus att äntligen fria till Bertha och om hur lyckliga de sedan levde, efter att ha gift sig. </p><p>Namnet Olivus försvann nu som tilltalsnamn eftersom Bertha tyckte bättre om att kalla honom Östen. Östen flyttade in i den gamla borgmästaregården. </p>

<p>Olivus Östen var äldste son till fyrmästaren C.M. Olsson, skriver Claes Krantz i sin bok Människor i Sommarstad, 1945. Krantz berättar där att Olivus påbörjade sina studier vid Marstrands läroverk 1848 men vid femton års ålder gick till sjöss. Han seglade till Danmark, Ryssland, Östersjöprovinserna, Tyskland, England och Holland. Han upplevde att han som yngste man ombord blev mobbad och efter tre år gav han upp och började studera vid gymnasium i Göteborg. Två år senare tog han studenten i Uppsala och blev kvar där för att studera vidare. I botten låg en stark ambition att bli diktare i Tegners anda. Men 1863 när han fortfarande var kvar i Uppsala arbetade han även med prosaverk som dock hade svårt att bli slutförda. </p><p>Efter några månaders lärarvikariat i Varberg återvände Olán till fadershuset i Marstrand och till en extra lärartjänst vid läroverket där. Där deklamerade han också en egen dikt vid borgmästare Carl Olbers begravning 1868,möjligen tillkommen genom hans och Carls dotter Berthas vännskap eller möjligen hemliga kärlek.

Bertha och hennes syster och mor lämnade dock snart Marstrand för Stockholm, efter begravningen, även om deras hus behölls som sommarresidens. Även Olivus lämnade Marstrand och i november 1868 började han som lundastudent. Efter tretton terminer, 1875 blev han fil. kand. vilket gav honom en tjänst som vice kollega vid hemstaden Marstrand. Efter uppehåll för ytterligare, men troligen misslyckade studier, var han åter vid läroverket i Marstrand. I oktober 1882 lyckades han till slut med en disputation i Lund och blev följande år promoverad till filosofie doktor på avhandlingen "Omdet komiskas vären". Doktorstiteln gav honom en tjänst som extralärare vid Realläroverket i Göteborg där han senare år 1897 kunde bli adjunkt i kristendom, modersmål och historia.

Från adjunktstjänsten gick han så småningom i pension och flyttade åter till föräldrahemmet i Marstrand där fadern fortfarande levde i slutet av sitt nionde decennium. Två systrar samt den yngste brodern Theodor med fru bodde då också där.

Comments