Carl RUDENSCHÖLD

<p>Carl Rudenschöld, (även Rudenschiöld) före adlandet Carl Rudeen, född 12 oktober 1698 i Åbo, död 10 juni 1783 i Stockholm, var ett svenskt riksråd, diplomat, och författare. Han adlades 17</p><p>19 på namnet Rudenschöld, och upphöjdes 1770 till grevlig värdighet.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>1. Biografi</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>Carl Rudenschöld var son till biskopen Torsten Rudeen och hans andra hustru Ma</p><p>gdalena Wallwijk. Han studerade i Uppsala 1713-1719 och adlades (tillsammans med sina syskon såsom biskopsbarn för faderns förtjänster) 1719. 1722 tog han examen för inträde i kungliga kansliet </p><p>och blev extra ordinarie kanslijunkare. Snart därpå gjorde han en utrikes resa som handledare åt den unge greven Axel Wrede Sparre, återvände 1727 och utnämndes 1729 till sekreterare hos general</p><p>löjtnant, friherre Gustaf Zülich vid dennes ambassad till Polen, i vilket land Rudenschöld 1733-1734 var svensk minister.1734 utnämndes han till minister i Konstantinopel, men avsade sig platsen.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>Som medlem av sekreta utskottet deltog han i 1738 års riksdag, vid vilken hattpartiet fick majoritet. I partistriderna tog Rudenschöld dock liten eller ingen del. 1739 blev han mi</p><p>nister och 1741 envoyé vid hovet i Berlin och kom där i ett förtroligt förhållande till den nye konungen, Fredrik II. Han var också den som framförde svenske tronföljaren Adolf Fredriks begär</p><p>an om preussiska prinsessan Lovisa Ulrikas hand.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>1747 blef Rudenschöld statssekreterare vid utrikesexpeditionen och friherre, 1756 hovkansler och 1758 president i Kommerskollegium. </p><p>Rudenschöld, som även vid 1751 och 1760 ��rs riksdagar suttit i sekreta utskottet, blev 1761 riksråd efter Anders Johan von Höpken. 1765, vid mösspartiets seger, avskedades 1751 tillsammans med f</p><p>lera andra hattar från rådsämbetet. Kungen erbjöd, genom Hård, Rudenschöld en bostad i Sanssouci och passande underhåll, ett anbud som denne dock avböjde. Frankrike gav honom en årlig pension</p><p> av 15 000 livres, och 1768 erhöll han riksrådspension.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>Vid 1769 års riksdag, då mössorna störtades, insattes Rudenschöld i rådet igen, varpå han 1770 upphöjdes till greve,</p><p> dock utan att introduceras vid Riddarhuset. 1771 valdes han till kansler för Uppsala universitet. 1772 kom mössorna åter till makten och avsatte den åldrige mannen från hans riksrådsplats, enÃ</p><p>¥tgärd, som allmänt klandrades, även därför att Rudenschölds villkor blev mycket torftiga. Efter statskuppen samma år erbjöd kungen honom att åter inträda i rådet eller att mottapension, v</p><p>ilket han valde, dock med bibehållande av sitt kansleriat. Många andra utmärkelser tillföll honom också. Han var ledamot av Vetenskapsakademien, där han två gånger var preses, och ledamot av V</p><p>itterhetsakademien samt en av Musikaliska akademiens stiftare (1771).</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>Av sin samtid var Rudenschöld högt uppskattad för sin vitterhet. Liksom fadern och brodern Ulrik ägnade han </p><p>sig i yngre år åt poesi. Blott några lyriska dikter har bevarats åt eftervärlden. Däremot intar Rudenschöld som vältalare och prosaist en framträdande plats bland sina samtida. Hans Tal om sv</p><p>enska språkets art och nu varande bruk (1772) utmärker sig genom ett rent och förträffligt föredrag samt en insikt i språkets väsen och villkoren för dess utveckling, som inger en hög tanke o</p><p>m författaren. En skälig critique (1755) granskar med mycken skärpa i sak och verklig överlägsenhet felen i Olof von Dalins ��versättning av Montesquieus berömda arbete om romerska väldet. Bå</p><p>da dessa är, tillsammans med dikterna, omtryckta i Hansellis samling (del 8, 1867).</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>Av Rudenschöld finns dessutom biografier över R. Fuchs, C.J. Stiernstedt m.fl., flera tal och s</p><p>märre skrifter. Hans ämbetsskrivelser, särskilt då han var hovkansler, lovordas även f��r den "laggrannhet i mening och ordasätt, som gjorde både sanning och varsamhet fyllest". "En stor och al</p><p>lmän vördnad hade Rudenschöld vunnit för en lång lefnadsbana, under stormiga tider, utan fläck och en upphöjd charakter, som till och med var utan misstankar. Kanske uppbars med hänseende till</p><p> moraliskt värde ingen af frihetstidens män högre i det följande tidehvarfvets omdöme" (Wieselgren). 1843 lät Svenska Akademien prägla en minnespenning över honom, och Franzén har i samma aka</p><p>demis handlingar (del 22) tecknat hans "Minne".</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>Carl Rudenschöld utnämndes till greve 14 maj 1770, men något grevebrev blev aldrig utfärdat och någon introduktion i grevevärdig</p><p>heten skedde aldrig. Grevarna och grevinnorna Rudenschöld står därför i adelskalendern under rubriken "Friherrliga ätten Rudenschöld".</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>Rudenschöld var gift med grevinnan Krist</p><p>ina SofiaBielke och far till Magdalena Rudenschöld (1766-1823).</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>2. Källor</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p> Denna artikel är helt eller delvis baserad påmaterial från Nordisk familjebok, 190</p><p>4-1926.</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>•Gustaf Hilleström: Kungl. Musikaliska Akademien, Matrikel 1771-1971</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p><p>&nbsp</p>•http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=5057

Comments